En bild från när jag följde med pappa ned till Reimersholme förra veckan.
Den senaste tiden har varit bra, relativt bra iallafall. Men ju mörkare det blir ute, desto mörkare känner jag mig (med risk att låta som Leif GW Persson). Spenderar dagarna med att lyssna på The smiths och gräver ned mig i Doctor Who. Allt som är brittiskt (förutom Maggie Thatcher) gör mig lugn. Gud, börjar bli som mitt fjortonåriga jag igen. Då handlade allt om Doctor Who, Misfits, Tumblr och allt annat som var brittiskt. Då var det ett flyktbeteende, då jag inte mådde så jättebra just då (från att jag var ungefär tretton började jag tycka fruktansvärt illa om mig själv, men numera kan jag tycka om mig och ser saker mer positivt), och jag vet inte, kanske är det så nu, ett flyktbeteende alltså. Eller, jag vet inte. Jag antar att detta kommer gå över snart, har så mycket positivt att se fram emot!! Snart är det höstlov, och då tar jag och tre fantastiska människor en liten tripp till Edinburgh. Åh vad jag längtar, ska bli skönt att komma iväg ett par dagar, ta det lugnt, se nya miljöer, fota, umgås, fika och kanske shoppa lite? Ska hur som helst bli fantastiskt roligt! Längtar. Och sen om några månader ska jag till New York också! Woho!!
